heykiddo

vi skulle gå ner till kiwi och panta flaskor. jag hade precis varit ute på balkongen där det var aningen blött. jag knallar mot trappan, emil före och sandra efter. jag klarade av 4, 5 steg innan ena foten råkade komma lite långt ut, på metallisten. konsekvensen utav blöta skor på metall blir att man halkar. så där kommer jag åkandes, nära på att slita med en tavla i fallet, rakt mot emil och hans stora svarta soppåse med all pant i. DUNK, DUNK, DUNK! det enda jag tänkte var "vad händer när jag störtar in i emil", men som tur var blev jag stoppad utav en skohylla (tack gode gud). jag kollar först på emil som frågar, oroligt, om jag skadat mig och sedan vänder jag blicken mot sandra, min bästa vän, som står längst upp i trappan och skådat hela incidenten, och vad gör hon?! jo, hon SKRATTAR.
visst att jag har lite ont i kroppen; vaden och höften har svullnat upp, nacken kan jag inte riktigt vrida åt ena hållet, blåmärke på ena armen och ryggen och huvudet ömmade i kanske en timme efteråt, men satan vad kul det måste sett ut. jag tog mig i allafall till kiwi, där chocken lade sig och jag började känna smärtan i vänsterbenet. vi pantade våra flaskor, skrattade och sedan haltade jag mig uppför mördartrapporna igen med mina vänner hack i häl.  

i'm alive!