forever friday
denna dagen verkar aldrig ta slut. vad sker liksom?
efter kontoret somnade jag i sängen och vaknade runt 17.30. jag var helt säker på att jag hade sovit igenom hela dagen och att det var lördag. om det endå hade varit så väl.
och det är inte enda gången under denna härliga fredag jag misstagit mig för att det varit en annan dag.
det enda jag vill är att det ska vara just en annan dag så att min kropp förhoppningsvis återställt sig till normal-läge. det är galet hur seg jag varit idag och min träningsverk gör det fan inte mycket bättre. nattlandsfjellet är inte att leka med.
nu kom jag på en rolig sak:
jag berättade för sandra igårkväll när jag kom hem från jobb att jag höll på att halka i monsterbacken, på just nattlandsfjellet. det första jag gjorde var att i panik kolla mig omkring för att konstatera att ingen sett mig, rätta till mössan, vända mig om för att upptäcka halkstreckan på en meter och sedan vandra vidare som att ingenting har hänt. okej, om man är två stycken så att man har någon att skratta med, men själv?! vad gör man liksom; det finns ju inget annat än att låtsas som att ingenting hänt.
min vän sandra, hon hade gått igenom samma sak, men fullföljt halkningen. skitont i ena knät, reser hon sig upp (självklart i panik), snurrar ett varv för att kontrollera att ingen sett incidenten, rättar till kläderna, soppar av snön, och går vidare med ett värkande knä; självklart som att ingenting har hänt.
det går bra nu.
-ciggarette
-stepbrothers
det är det som får avsluta denna, inte så härliga, fredag.
efter kontoret somnade jag i sängen och vaknade runt 17.30. jag var helt säker på att jag hade sovit igenom hela dagen och att det var lördag. om det endå hade varit så väl.
och det är inte enda gången under denna härliga fredag jag misstagit mig för att det varit en annan dag.
det enda jag vill är att det ska vara just en annan dag så att min kropp förhoppningsvis återställt sig till normal-läge. det är galet hur seg jag varit idag och min träningsverk gör det fan inte mycket bättre. nattlandsfjellet är inte att leka med.
nu kom jag på en rolig sak:
jag berättade för sandra igårkväll när jag kom hem från jobb att jag höll på att halka i monsterbacken, på just nattlandsfjellet. det första jag gjorde var att i panik kolla mig omkring för att konstatera att ingen sett mig, rätta till mössan, vända mig om för att upptäcka halkstreckan på en meter och sedan vandra vidare som att ingenting har hänt. okej, om man är två stycken så att man har någon att skratta med, men själv?! vad gör man liksom; det finns ju inget annat än att låtsas som att ingenting hänt.
min vän sandra, hon hade gått igenom samma sak, men fullföljt halkningen. skitont i ena knät, reser hon sig upp (självklart i panik), snurrar ett varv för att kontrollera att ingen sett incidenten, rättar till kläderna, soppar av snön, och går vidare med ett värkande knä; självklart som att ingenting har hänt.
det går bra nu.
-ciggarette
-stepbrothers
det är det som får avsluta denna, inte så härliga, fredag.
Kommentarer
Postat av: Johanna
tacktack:) ja det var hur mysig som helst :)
Hoppas du inte är lika seg idag :) några roliga planer för lördagen då? hehe jag känner verkligen igen om om era insidenter ovan, sjukt roligt när man är två somsagt ;)
ha det bäst snutt! <3
Trackback
